Måndag 19 mars 2018

 ”Vänta nu.”

Hade helt glömt bort att jag satt i förhörsrummet med Robert och Anders, men blev illa kvickt påmind av detta när Robert plötsligt avbryter mig.

 ”Du säger att du vaknade strax före åtta, men vad gjorde du efter att du satt dig i bilen, 13.22?”

Nu ser han inte lika snäll och trevlig ut längre, jag kan fortfarande inte läsa av honom, men förstår snabbt att det såklart inte ser bra ut. Varför minns jag inte vad som hände när jag satte mig i bilen?
Det sista jag minns var att jag satte mig i bilen, och sedan vaknade jag i soffan.

 ”Uhm, ja, eller nej. Alltså.” jag vet inte vad jag ska säga.
”Jag tror jag åkte hem, och eftersom jag var så trött och hade ont i huvudet la jag mig i soffan för att vila.” Det är inte sant, jag minns faktiskt inte vad som hände, allt är svart, men det kan jag inte säga till Robert.

Anders knappar på datorn konstant, men jag hör hur han tar en paus när jag fläkte ur mig lögnen, men sedan fortsätter han att knappa.

 ”Du TROR att du åkte hem?” frågar han med en ton som får mig skaka.
”Nej, det var så. Jag minns det tydligt nu” ljuger jag.
”Okej” Anders antecknar något på sina papper och utan att lyfta blicken fortsätter han.
”Är det någon som kan bekräfta att du åkt hem direkt efter att du satt dig i din bil utanför förskolan, någon som kan bekräfta att du varit hemma fram till dess att du vaknade upp i din soffa?”

Jag låtsas fundera, men jag vet ju faktiskt inte.

 ”Nej, det tror jag inte. Kanske om Eva såg mig åka med bilen, men jag bor själv när jag inte har barnen, så det finns ingen hemma som kan styrka att jag varit hemma.”
”Eva, Eva Larsson?” frågar han medan han fortsätter anteckna.
”Jag vet väl för i helvete inte vad hon heter i efternamn, men det finns bara en Eva på förskolan” ryter jag okontrollerat, när jag känner att frågorna börjar bli påfrestande.
”Förlåt… förlåt mig, jag, jag vet inte, men det är säkert hon, Eva Larsson, jo det stämmer nog.” säger jag för att mildra mitt nyligen mycket onödiga utspel.
”Behöver du ta en liten paus David?

En paus hade nog varit det bästa alternativet, men jag vill bara att detta ska vara över, så jag biter ihop, blundar en stund och tar ett djupt andetag

 ”Vi kan fortsätta” säger jag med lugnet tillbaka, och tar en klunk vatten.

 ”Varför åkte du till förskolan i torsdags? Du skulle väl ändå hämta barnen på fredagen om jag förstått dig rätt?”
Vad är det för fråga tänker jag? Robert har nog inga barn, ingen pappa skulle fråga en annan pappa något sådant. Det gör ont i hjärtat när jag tänker på dem, mina fina små älsklingar.
Hela mitt liv kretsar kring dem, och utan dem är jag helt värdelös.

 ”Har du barn?” frågar jag med ett stadigt lugn i rösten.
”Jodå, två stycken rackarungar” säger han med ett kort leende som snabbt försvinner igen.
”Föreställ dig att vara utan dina barn varannan vecka, så kan du säkert förstå varför jag vill se mina barn så fort jag har chansen”
Robert nickar och det känns som om han förstår mig.

 ”Det finns inga grannar som kan ha sett dig när du kom hem?”
”Nej, jag borde ju kommit hem runt två, och då är alla på jobbet. Tror inte någon såg mig. Ursäkta mig, men är jag misstänkt?
”Förhöret med David Stanfield avbryts för en paus, klockan är 10.25” säger Robert innan det blir tyst, en jobbig tystnad, och Anders stänger av bandspelaren.
”ÄR JAG MISSTÄNKT?”
”Vi förhör alla som tillhör familjen, närstående, eventuella vittnen, lärarna på förskolan. Är du oskyldig har du inget att oroa dig för David. Vi gör allt vi kan för att hjälpa dig, och precis som du vill vi veta vad som hänt.”

Klart jag är misstänkt, varför skulle jag annars sitta här? Robert har rätt. Klart att alla måste förhöras, Isabell sitter ju också här.
Anders fäller ihop datorn.
”Vi tar en kort paus David, och när vi kommer tillbaka fortsätter vi där vi slutade”

Robert och Anders går ut, men kommer kort därefter tillbaka med en matbricka.
En brödbit utan smör, ärtsoppa och ett glas vatten. Fy fan vad vidrigt.
Just nu hade jag bara velat åka hem och lägga mig i sängen igen för att sova.
Undra hur lång tid detta kommer ta, hur länge har vi suttit här? Varför finns det ingen klocka i rummet? Hur mår Isabell, hon måste vara helt förstörd.